Min vardag de senaste månaderna

Så idag besökte jag tandläkaren för 283823277321991 gången. Nya röntgenbilder var tvungna att tas för att få en bättre bild på "traumat" som de kallar det. Jag fick gå in i ett litet litet rum med ett litet fönster. I rummet så fanns det en maskin, och jag fick ställa mig mitt på maskinen. Halva maskinen roterade kring mig samtidigt som jag var tvungen att stå tvärstilla i mitten.
 
Tandläkaren stod utanför rummet och kollade in genom fönstret under den processen. Tror faktiskt att tandläkaren såg en väldigt förvånad person. Jag har aldrig upplevt något så underligt.
 
Sedan fick jag ytterligare information om operation nr 1. Jag kan ju kort säga att informationen inte var väldigt behaglig vilket gjorde tandläkaren gav mig lugnande medel. Men det bästa (eller det enda positiva) jag fick höra var att allt det jag har fått uppleva tidigare var mycket värre än denna operationen. Vet inte riktigt hur jag ska hantera information i nuläget...
 
Och ni (för övrigt världens snällaste vänner) som försöker pusha mig genom att säga "det kommer vara värt det när du får pengarna för skadan". Nej. Det är inte värt det. Det är verkligen inte värt det. 
 
För det första så får jag inte ens pengar för fysiskt lidande då min dåvarande sportklubb, Brahe, inte har det i sitt kontrakt med försäkringsbolaget (vilket jag absolut inte visste). Utan jag får enbart ersättning för själva skadan. Skadan som i nuläget kostat kring 40 000 kronor.
 
 För det andra så finns det ingen summa i världen som skulle få mig att gå igenom denna process. Detta var det värsta någonsin som har hänt mig och jag önskar att ni aldrig behöver uppleva det.
 
Men tack för att ni försöker stötta mig! 
 

Kommentera här: