Min väntan

Nu har jag varit ifrån min man i exakt nio dagar. Och det är nio bedrövliga dagar kvar tills jag får pussa på min man. Det här med att komma hem till en tom lägenhet och sova alldeles själv utan att känna hans kropp, det får mitt hjärta att brista av längtan.
 
Min vän berättade en gång att hon var så kär i en kille att hon kände att hon inte existerade om han inte var i närheten. Det lät så farligt när hon berättade det. Att hon litade hela sin existens på någon annan utan att vara redo att överleva utan honom.
 
Av någon anledning så fastnade dem orden hos mig. Just för att jag, vid den tidpunkten, aldrig känt något liknande. Men nu förstår jag. För jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Han som får mig att existera. 
 
 

Kommentera här: